Under årets biblioteksdagar i Örebro fanns ett digert program att ta del av, några av de val jag gjorde blev:
Gilla! Om kommunikation i en digital samtid med Brit Stakston
(och Kristian Lundberg Skillnaden mellan liv och katastrof)
Brit är ju en flitigt citerad och anlitad talare när det gäller sociala medier och kommunikation, och inte minst inom biblioteks- och folkbildningssammanhang har Brit varit en populär talare. Brit tog avstamp i tweets som svarat på frågan: – Vad vill ni höra? och i Kristian Lundbergs mycket personliga tankar om bibliotekens och framförallt filialens betydelse för hans egen personliga utveckling. Kristian berättar om sin barndoms filialbibliotek som en plats som är helt kravlös, som inte ställer villkor eller vill ha något i gengäld, du lämnar det när du har lust och kommer när du känner för det. Kristian lyfter upp bibliotekets funktion som stigfinnare vilket återkommer i Brits föredrag.
Brit visar hur nätet kan fungera på samma sätt som biblioteket, för autodidakt lärande. Våra unga är inte en ”antingen-eller- generation” säger Brit, utan en ”både-och”! Det ena utesluter inte det andra, både platsen biblioteket och funktionen stigfinnare och de virtuella rummen är kravlöst och öppet med låga trösklar, med skillnaden att nätet faktiskt alltid finns tillgängligt medan ett bibliotek har öppettider att förhålla sig till. Tillgängligheten är det viktigaste, formen underordnad.
Nätet är, säger Stakston, en demokratisk plattform oberoende av tid och plats! Folkbildningens uppgift blir viktigare än någonsin, folkrörelser kan starta i Facebook-upprop och nå en enorm spridning på kort tid.
Stakston menar att om biblioteken ska fungera som stigfinnarna behöver vi bygga relationer. Vi måste börja förstå digitaliseringen (alltså det digitala samhället) på djupet och inta en holistisk hållning, bli mer medvetna om att det vi gör syns och påverkar. Genom kommentarer, gilla och statusuppdateringar gör man det synligt i en vidare krets, spridningsfaktorn är stor. Stakston menar att biblioteken i högre grad kan medverka i det offentliga samtalet.
Att finnas inom de sociala medierna är ett strategiskt beslut som ligger hos ledningen. Stakston menar att den egna uppfattningen färgar de besluts som tas. Om ledningen inte själva använder sig av sociala medier är risken stor att kanalerna underskattas och underprioriteras. Stakston exemplifierar med den satsning Polisen gjort på sociala medier, genom ett kraftfullt strategiskt beslut har Polisen på kort tid skapat en ny viktig dialogkanal där man med ett personligt tilltal öppnat för lokalanknuten informationsspridning och samtal.
Konferensens avslutning var Ett samtal om framtiden.
Samtalet med Gunilla 
Herdenberg (KB), Lars Burman (Uppsala UB) och Lisbeth Forslund (Gävle bibliotek) leddes av Gabriella Ahlström. Under samtalet lyfte RB Gunilla Herdenberg upp just Gilla! seminariet, och citerade Stakston: – Ta mera plats!
Meröppet med Katarina Fredrikson (Botkyrka) Catharina Isberg (Sveriges lantbruksuniversitet/SLU) Kristina Eldig och Annelie Börjesson (Kultur Skåne)
Meröppet beskrevs ur ett flertal perspektiv, själva kombinationen av talare och perspektiv gjorde inslaget till en av mina höjdpunkter. Mixen av kommunalt bibliotek, forskningsbibliotek och regionalt perspektiv samt en översikt av läget i Danmark gav snabbt en fyllig bild av läget just nu när det gäller meröppetbiblioteken.
Framför allt framhävdes de skilda förutsättningarna mellan Danmark och Sverige, den danska undersökningen finns publicerad här. Begreppet meröppet är laddat med olika innehåll i Sverige och Danmark; det är ovanligt med kameraövervakning i Sverige, vanligt i Danmark. De flesta svenska bibliotek har en åldersgräns på 18 år (i vissa fall 16 år) – i Danmark finns ingen åldersgräns etc. alltså tankarna om vad meröppet tillför samhället skiljer sig åt mellan de båda länderna.
De svenska erfarenheterna hittills visar att besökarna känner ansvar för ”sitt bibliotek”, förtroendet har tagits på största allvar, man vill ta hand om ”sitt bibliotek.” Meröppet har tillfört ett värde genom den ökade tillgängligheten och på flera håll har man upptäckt att nya användare börjat använda biblioteket på just meröppet-tiderna. I Sverige har hittills meröppet använts som ett komplement till öppettiden med personal.
Kultur Skåne har samlat ett antal inlägg om meröppet i sin blogg
Talarna berörde även riskanalyserna, farhågorna om förstörelse eller otrygghet för de som besöker biblioteket på meröppettiden. Naturligtvis ska 
besökarna känna sig trygga i lokalen, det kan innebära att man måste göra förändringar. När det gäller SLU/Alnarp fanns många funderingar om man kunde hålla hela biblioteket öppet med tillgång till dyr teknisk utrustning. Hittills har meröppet på SLU/Alnarp inneburit att besökarna skrämt iväg tjuvarna. Ett inbrott avbröts när tjuvarna upptäckte folk i lokalen.
Mer om SLU/Alnarp finns här och Framsidans sammanfattning här.
Att möta utmaningar genom att tänka i processer, Jenny Samuelsson, Christina Rask, Eva Nyman Luleå Tekniska Universitet (LTU)
LTU har initierat ett långsiktigt utvecklingsarbete genom att processorientera hela universitet. Arbetet påbörjades 2008 och fortlöper. Syftet är att frigöra resurser till kärnverksamheten och utveckla arbetssätt och verktyg för styrning. Det är alltså verksamheten och inte organisationen som har processorienterats. Det har bildats grupper med processutvecklare som har arbetat fram en övergripande processarkitektur för hela universitet, en arkitektur som på lång sikt ska vara hållbar och flexibel samt organisatoriskt oberoende.
Biblioteket har inga egna huvudprocesser utan ingår i universitetets huvudprocesser. Utmaningen har varit att hitta bibliotekets delprocesser i de huvudprocesser som finns i den övergripande arkitekturen. Längst till vänster finns den strategiska processen ”ta ut färdriktningen” som är den mest långsiktiga processen, i mitten ett block med taktiska processer som opererar medellång sikt och till höger tre processer på kort sikt som är operativa.
Bibliotekets delprocesser finns vid de röda prickarna, och finns alltså i både de taktiska och operativa processerna.
I processkartläggningsgrupper om 12 – 15 verksamhetsnära personer och en processutvecklare jobbas processerna fram, genom att arbetet bedrivs så nära resursägarna som möjligt har en god förankring uppnåtts. Man strävar efter att få blandade grupper med många perspektiv, skapa samsyn, sätta fokus på problem och förbättringsområden, säkerställa att alla kraven från alla kunder och intressenter finns med etc.
Som processutvecklare har jag stort intresse att följa LTU:s fortsatta arbete och instämmer med att processarbete kräver tålamod! De stora vinsterna kommer på långsikt!
.
